Efter årsmötet

Ibland kan det blir så där tyst och tomt, när man precis passerat en topp. Det har varit lite så för mig sedan årsmötet i mars och lanseringen av metodboken Mosquito tactics. Kanske har den känslan delats av fler av er i CISV Sweden? Men nu känner jag hur det börjar bubbla igen, hur mailen plingar in, telefonen ringer och kalendern börjar bli uppbokad. Det finns många sköna tankar i omlopp nu, hur man bäst lanserar CISV på en ort, måste vi stöpa oss i samma form som tidigare? Med lokalförening, styrelse, interkulturella läger och projekt? Både ja och nej. Jag tror inte alls det att det enda sättet att organisera sig på måste vara det traditionella. Men jag tror på våra läger och projekt. Men jag tror också att vi skall våga testa dem i ny form. Lite lösare ramar, lite större frihet, många många fler mindre projekt. Som på daglig basis kan förändra världen där du bort. Där jag bor med. Det är det fina med CISV. Vi skall bara våga göra det där lite mindre, lite oftare.