...and what we do in CISV every day are political statements". I fredags satt jag som en av de närmare 80 deltagarna på Samarbets Organet, SO, som är juniorstrukturens högst beslutande organ, och lyssnade på Rodolfo, vår vice ordförande, när han talade om CISV och vår pedagogik. Jag, likt er, lever naturligtvis med CISV's pedagogik i min vardag, när jag planerar möten eller genomför workshops, ännu mer tydligt för er såklart som engagerar er i våra läger och projekt. Men jag gillar att få bli påmind om varför vi engagerar oss. För att vi förändrar världen. Att lyssna på Rodolfo påminner mig, men att få deltaga i SO konkretiserar det för mig. Kalmar fullkomligt bubblade över i helgen, jag klev rakt in i en diskussion kring det amerikanska presidentvalet och om George W Bush roll för fredsfrågan och en märklig deja vú upplevelse blev tydlig för mig. På ett av mina allra första läger, hemma på Bjäre, med coola 11-åringar likt mig, skrev vi brev till George Bush, den äldre förstås, han var president då. Tiderna förändras förvisso, den äldre har blivit den yngre, men vårt engagemang är lika viktigt nu som då. Jag skriver inte lika många brev till olika makthavare i dag som i början av mitt engagemang men jag påverkar på andra vis. Det mänskliga mötet är mitt främsta vapen i kampen för freden. Helgens många Open Space sessioner, utbildningspass, diskussioner, workshops och mötet med alla er som var där är lysande exempel på detta.
Sen är det så roligt med all den energi som det ger efteråt, när jag i natt låg sömnlös och läst både Dagens Nyheter och Sydsvenskan så kunde jag inte låta bli att låta tankarna vandra till CISV. Nu står vi mitt uppe i processerna med att utveckla vårt utbildningskoncept och metodboken som innan den nästan påbörjats har vuxit till något fantastsikt, så kan jag inte låta bli att fundera över vad nästa steg skall bli. Det lutar väl kanske mer åt en ny organisationsstruktur snarare än ett café men man vet aldrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar