per-automatik-vänner

Igår ringde en CISV:are, inte någon jag känner väl, men någon som jag mött år efter år på möten, utbildningar och i vår verksamhet. En människa som jag egentligen inte vet någonting om, jag vet var han jobbar, var han bor, men det stannar kanske där. Ingen vän alltså. Men en CISV:are. Det är något speciellt med CISV:are. Eller med människor som man delar ett engagemang med. Man blir per automatik ändå vänner, man kan per automatik prata, obehindrat skulle jag våga påstå. Jag och min per-automatik-vän pratade i en halvtimme om vad det är som gör vår identitet som CISV:are, om att demokrati måste få ta tid. Att ödmjukhet är förtroendevaldas viktigaste verktyg.

Nu har jag varit ordförande i fem veckor, i går kom det första spontanta samtalet, jag vet inte om det är ett bra eller ett dåligt betyg på mitt ordförandeskap. Men jag vet att jag tyckte om det. Jag nås på 0736 - 579 075 om någon annan vill prata.